Aufweidersehen för en vecka
Håjahåja, korv!
Hej! Bu.
pho: weheartit.com
När tiden går inser man att det är vackert på sitt sätt
"UPPDATERA DIN BLOGG"
Let's scream
Sitter mest och bankar på pianot nu för tiden, vrålar, fotograferar allt som är vackert, skriver ner det som känns, lyssnar på det som får världen att gå förbi, läser allt som får tiden att försvinna,
tecknar det som inte vill sägas högt.
Jag lever
snart
Jag vet
Jag gillar också min fina design just nu
Bättre sent än aldrig
Fortsätt simma, fortsätt simma
Guten taaaaaag!
Natta och jag är sehr duktiga, vi var ute och sprang slingan klockan halv 11 i morse. Deeeetni.
Okej. Vi sprang inte så värst mycket alls, men hallå, spåret var helt snötäckt!
Efter 2,3 km (eller hur långt det nu var) bar det hemåt och där väntade besök, farmor & farfar hade anlänt.
Jag bjöds på kaffe och nybakta bullar medans de andra lastade ved! Trevligttrevligt.
Nu sitter jag och tuggar febrilt på mitt tuggummi. Ytterst intressant.
Kvällen ska jag spendera med Peggy och Natta. Det blir säkert massa film som Hitta nemo (obligatorisk för denna kvällen, fråga inte varför) Twilight (världens roligaste film, seriöst, den är så ful) och kanske Upp.
Nu ska jag städa, äta potatissoppa (<3) och försöka få Mathilda logga in på msn genom telepati.
See u later moshs!
JUST DET!
Meningen med inlägget var egentligen att jag skulle berätta en sak, men sedan babblade jag bort mig själv, charmigt.
Alltså, jag tänkte bara säga att jag har färgat håret. CHATABOOM. Vilken nyhet, MHM.
Det var rätt länge sedan, alltså ca 1-2 veckor sedan. Ni är ni supernyfikna på hur jag ser ut.
Ja. Ack och ve.
Jag har numera lite ljusa slingor på huvudet och man ser ingen skillnad om man inte vet om det innan.
Jag genomgår så stora förändringar i livet <3
VET NI?
Vad ska jag göra där tro?
Ehja, mina nära und kära vet nog om det eftersom jag inte kan sluta skrika om det varje dag typ.. hehehe.
Men ni ovetande människor har eventuellt inte en blekaste aning om vad för spännande saker som händer där borta om ca 145 timmar. Då ska jag tala om för er, att där ska jag se Kent.
Wunderbar, AHA? Ich weiss.
Just nu blev jag så himla EHFNUFHAKDFHS, typ excited, bara för att KexRobin höll på och snacka om det.
När vi ändå snackar om konserten kan jag tala om att man inte får ha med sig systemkamera.
Alltså måste jag gömma min under jackan och låtsas vara gravid. Mkai.
Slutdiskuterat.
Nu skaver jag snart spela innebandy, hoppa på min kära vänner (Natta, Josse - synd) och infomera om att det bara är 144 timmar kvar till Kent. Eller ja, nu vet jag inte om tim-antalet stämmer - men det låter säkert bra :D
Bildlöst
NEJMEN HEJSAN.
Jag är hemma! Efter fyra dagar i Örebro, Kilsbergen. Yeashbox.
Kommer mer om resan efter att mitt kamerabatteri har laddat klart.. ehehe.
Annars idag har det inte hänt alldeles för mycket.
Åkte till Apoteket med syster för att hämta ut ett vaccin, som självklart var slut. Underbart.
Ska alltså ta vaccinet imorgon istället och slösade därmed bort halva min förmiddag med att springa mellan Apoteket och Vårdcentralen - när jag annars kunde, ja duvet, varit hemma och.. ja. Ja. Precis!
Återkommer alltså snarast med Örebrobilder och mer babbel.
Funderar om detta inlägg ska förbli tråkigt utan bild eller om jag ska ta någon random? Äscchhhhh.
Moonlight
Mörker som verkligen försöker vara mörker, men det går inte. Snön är ivägen, snön tar hälften av mörkret.
Går runt i vinterjacka, termobyxor, vantar, mössa, luva på det och sedan stora vinterkängor.
Musiken dunkar i öronen. Spelar Hot air balloon - Owl city om och om igen. Första gången jag inte kan lyssna på Kent när jag inte är okej. Det går bara inte. Kan inte ens titta på låttitlarna, kan inte kan inte. För mycket tankar.
Går vägen upp mot bron som vanligt, vet inte riktigt vad som alltid för mig dit. Men jag blir alltid så lugn, alla tankar blir så lätta, alla bekymmer blåser bort, jag känner att det finns hopp. Jag känner att det inte är så farligt, egentligen. Jag vet inte vad som gör det.
Bilarna under mig som kör, kör, kör i mörkret.
Himlen som lyser svagt blått av fotbollsplanens lampor.
Snön som tar över i mörkret.
Stjärnorna över mig. Karlavagnen. Orion.
Underbar musik i mina öron.
Ett flygplan högt, högt över mig som blinkar i rött.
Rödljus.
Jag blir så fri just där.
Mellan musiken, mörkret, ensamheten och den kalla vinterluften.
Att se bilarna, att se världen, men att inte höra den, bara musiken. Musiken.
Jag börjar sjunga, jag vill sjunga, jag vill bara skrika ut allting. Men ingen hör vad jag sjunger, bara jag.
Inom mig sjunger jag det högsta jag kan. Jag dansar allt jag har. Jag sjunger åt flygplanet över mig, åt bilarna under mig. Jag är så jävla fri just nu. Jag rör på läpparna, på kroppen. Sjunger.
Går sedan tillbaka hem, flyger halvt fram, är lättad. Men vet att allt kommer komma tillbaka snart. Vill inte tänka på det, borde inte tänka på det. Nu är jag lättad och bekymmerslös, och så ska det förbli för stunden.
Jag är inte rädd för mörkret om kvällarna, nätterna. Jag bryr mig inte. Jag gick just helt ensam i mörkret vid en stor, stor skog som många andra skräms av. Inte jag. Mörkret i natten är min vän.
Men skuggornna inom mig är jag rädd för. Jag gömmer mig för dem, vill inte se dem. Blundar, blundar det hårdaste jag kan. Just nu när man står i mörkret med musiken som dränker allt ser jag alla skuggor. Men på ett bra sätt, de finns helt enkelt inte där just nu.
Jag fylls av hopp, säger om och om igen att jag vågar. Nu ska jag våga. Våga hoppa, våga falla, våga ta emot, våga resa sig.
Jag vet att jag kommer tveka, vika mig i sista sekund.
Jag orkar inte tänka. Bara höra. Den tysta världen omkring. Plötsligt blir jag medveten om hur hög musiken är i mina öron. Låter den gå. Låter den dunka så högt att det nästan gör ont.
Med det onda i öronen och mörkret som en vän i min hand, känns det som jag är den enda personen i hela världen. Men jag känner mig inte ensam.
Känner bara bilarnas strålkastare som bländar mig.
Musiken. Ryhtmen. Fotstegen. Hjärtslagen.
Allt det här för dig.
Om..?
Jag.. kan inte skriva idag. Har skrivit. Suddat. Skrivit. Suddat.
Okej, det brukar vara så. Men inte ofta! Okej, ibland. Eh.. väldigt ofta. Okej, typ varje gång.
Men, jag har noll att skriva om eftersom det händer noll i mitt liv, eftersom det är så jevla tråkigt.
Vad ska jag skriva?
Om.. den gången jag höll upp dörren åt en man med reflexväst som sa 'TACK' bestämt och högt, och sen när dörren stängdes och han hade gått skrek jag 'VARSÅGOD!' så det ekade i hela trapphuset och Natta började skratta som tusan?
Om.. den gången när jag var i Göteborg med Robin J och en gubbe började fråga honom massa konstiga saker och jag var så nära på att skratta högt, men Robin såg mest irriterad ut så jag lät bli?
Om.. den gången jag och Robin L var ute och vi mötte en liten kille. När han hade gått en bit började jag sjunga skithögt så att han vände sig om, stirrade på oss, ryckte på axlarna, gick vidare och när vi sedan kom hem till vår kompis insåg vi att det var hennes lillebror?
Om.. den gången jag och Robin L letade efter min mobil + nycklar i typ 100 år, tills vi tillslut hittade dem i Lassebacken eftersom vi tidigare samma kväll hade rullat ner där (fråga inte varför?) och jag hade glömt att stänga mina fickor (ich bin smart, ok)?
Om.. alla dessa ointressanta blogginlägg med opassande bilder.
Foto: MOI, oredigerad slumpbild.
Hey, dina ögon glittrar!
Foto: Jag
Idag åkte jag och Natta in till staden för att inhandla julklappar! Hittade lite saker, lalalaaaa.
Träffade Robin en liiiiiten, kort stund. Vi, eh, stod. Natta och jag skrattade åt ingenting typ. Han tyckte säkert det var jätteroligt. Host.
Sedan flög han iväg igen. Till vad har jag inte en blekaste aning om. Du pratar för tyst Robin. Varken Natta eller jag hörde någonting. Fyfy.
Dock var jag tvungen att springa ifatt honom efter han gått, då jag var tvungen att ge honom en söt saffransbulle som var platt då den genomgått en omgång i min väska. Jag tror han slängde den. Jag hoppas han slängde den. Fast det var riktigt god.
Natta berömde mig tillochmed för den goda saffransbullen jag bakat ett par timmar tidigare.
KUL ATT ALL TEXT JAG NYSS SKREV HÄR UNDER NYSS FÖRSVANN! Grr.. Iallafall;
Sedan sprang vi runt som fan eftersom vi letade efter ett.. ööhh.. halsband till Simon (det fick endast kosta 10kr sade han, blö) eftersom den lilla gullungen fyller hela 18 år på onsdag!
Hittade dock inget. Affärerna käftade med oss.
Sedan hade vi (eller rättare sagt jag) extermt ont i hälarna. Huh, huh.
När vi satt och väntade på bussen fördrev vi tiden med att skratta. Väl på bussen fortsatte vi att skratta.
Kunde inte hjälpas. Killen bakom oss glaffsade mer än Peggy när han tuggade så ivrigt på sitt tuggummi.
Kom sedan hem och åt hamburgare för andra gången denna dagen, nu kollar jag lite Idol och.. nu ska jag äta hemgjord julkola. Åhååå, så gott.
Ha en söt kväll!
Dimma, renburgare och en vacker stad nattetid
Foto: Jag
Sony A300 + kitobjektiv 18-70mm.
Åh, sista bilden (är oredigerad) föreställer vackra kiruna by night! Röken längst bak åt vänster kommer från malmutgrävningen, där nere var jag förra året :D
Fortsättning på den hysteriskt spännande Kiruna resan:
När alla småstugor var avklarade fanns det bara ett sista mål. Kebnekaise fjällstation. Vi traskade på dit som vanligt. Efter cirka 3 kilometer höjde sig Gud över Ellen och gav henne täckning på mobilen! Evigt tacksam<3
Vi gick, gick, gick och gickeligick lite till och till slut kom vi fram. Och så såg stationen ut (se bild nummer 4 uppifrån).
Tänk dig så underbart, EL OCH NORMAL DUSCH!
Om det inte hade legat utahelvete långt ut i ingenstans hade jag trott det var himmelriket.
Jag fick reda på, tack vare den kära Simon, att jag hade haft namnsdag den 18 augusti! Kanske borde vetat om det själv, men va tusan, vem i hela min frid drar ut en kalender på fjället?!
Ellen krävde en tårta, eller iallafall något som möjligtvis lika en tårta. Hon hittade därmed den HÄR otroligt goda, mumsiga, gluffsgluffsiga Sydtoppen. Om ni inte förstår vad jag snackar om menar jag såklart en kladdkaka med lite vit choklad spetsen. Och ja, den var obeskrivligt god.
Så kom den dagen hela familjen skulle ta en promenad (skämt som de drog 24/7, haha?) upp på Kebekaises topp.
Och eftersom man förföljs av sin goda tur, var det molningt så man såg absolut inte ett skit. Bilderna 1-2 säger väl det mesta. Och eftersom man inte såg något, fick inte heller Ellen en enda bild på Kebnekaise. Inte heller någon bild på den, säkert, vackra utsikten man hade när man stod vid glaciärskanten. Vi kunde inte gå längre än så eftersom man inte såg ett smack, och för att vi inte hade några.. vad-det-nu-heter-saker som man sätter fast på skorna så man lättare kan gå i snö. Men iallafall, Ellen har stått nästan 2000 m.ö.h på Sveriges högsta berg. Hon har både ätit kakan och klättrat upp på den, hahah! För dom som inte fattar = min goda namnsdags tårta skulle lika Kebnekaises sydtopp. Fattar du inte nu heller? Synd :D
Vi lämnade tillslut Kebnekaises fjällstation och gick till Nikkaluokta (jag stavade nog rätt för en gångs skull!). På vägen fick vi gå förbi denna vackra affären som ni ser på bild 5 uppifrån. Vi hade tyvärr inte tid att köpa några Renburgare!
Vi åkte buss från Nikkaluokta till Kiruna och checkade in på ett hotell (Scandic), på kvällen hade jag denna vackra syn utanför fönstret (sista bilden).
Och på morgonen, så himla underbart, åker man hiss en våning och framför en har man världens frukost buffé! Jag har levt på havregrynsgröt och knäckebröd i 10 dagar för tusan, och så finns det ägg, bacon, korv, köttbullar, våfflor, baugetter, smör, mjölk och massa annat gott! Det är bara trycka i sig tills man sprängs, punkt.
Tillslut kom den underbara dag vi skulle hem. Hem, hem, HEM, HEEEM! Om jag inte hade haft en så tung ryggsäck hade jag skuttat omkring och skämt ut mig för hela Kiruna.
Tyvärr tar det cirka två dagar att åka hem, det betyder att vi måste sova på tåget. För att säga det klart och rent ut: Det. Är. Det. Värsta. Som. Finns. Behöver jag vara tydligare?
Oj, förlåt, Ellen kom visst igång med skrivandet och glömde sluta >.< tusan också!
Nu ska jag icke plåga dig mer, för det var allt från denna resan (hoppas vi på iallafall). Nästa gång jag berättar om en resa ska det ta mig tusan vara om en exotisk vecka i Spanien eller något. Annars är jag rädd att jag byter liv.
KRAM!
