Skidtur utan spår
Så var det med den uppdateringen, ja D: Jag har varit för upptagen, håhå.
Dag två:
Vi tänkte skida till Tomasboda. Var det spårat? Nehenenenene. Inte det. Vi fick alltså spåra själva, um.
Fast det gick ganska bra, mötte flera skidåkare som hade åkt i vårt spår.
Dock kom vi inte längre än 6,5 km eftersom det inte var pistat överhuvudtaget på det lilla vägen till Tomasboda. Alltså var det typ 1 meter snö. Alltså gick snön upp till våra knän när vi åkte där. Alltså fick vi vända om.
Jah, den dagen åkte vi 13 km. Plus att vissa åkte runt sjön på kvällen. Duktig som jag är, åkte jag två varv.
Så den dagen blev det 18 km på skidorna! 
Obligatorisk tejp för hälarna.
Fråst på fönstret.
MHM, jag bara loggades ut och halv inlägget försvann för ovanlighetensskull.
Har ingen bild från den 'långa' skidturen. Men såhär fint var det runt sjön på kvällen!
Tusen år och tusen mil, vi sitter i samma bil
Dag ett:
Gah, jag vet inte hur jag ska börja.
Halva dagen gick nämligen ut på att först och främst komma dit. Så vi åkte bil, vilket kanske inte är speciellt intressant.
Då får ni lite bilder istället:
Vi är så snälla mot natuuuuuuuren. Och ja, det snöade. 
Eh, ett bilfönster. Det var liksom fina ferger. En blå syster står där ute också!
Efter fikat var de tvungna att kolla kartan så att vi inte körde till Tjottahejti (fin stavning, iknow) istället?
Efter 100 år och tre evigheter var vi framme! I sånna fina, mjuka, underbara (HOST) sängar sov vi i.
Och ungefär där tog första dagens bilder slut, hoho.
Efter vi hade kommit fram, packat upp och ätit, var det bara direkt ut i skidspåret! Ett varv för min del - 2,5 km.
Det fick räcka för den dagen tyckte Ellen.
Får fortsätta senare, Mathilda drar ut mig för att hon vill spela innebandy. Okey boss!
Bildlöst
NEJMEN HEJSAN.
Jag är hemma! Efter fyra dagar i Örebro, Kilsbergen. Yeashbox.
Kommer mer om resan efter att mitt kamerabatteri har laddat klart.. ehehe.
Annars idag har det inte hänt alldeles för mycket.
Åkte till Apoteket med syster för att hämta ut ett vaccin, som självklart var slut. Underbart.
Ska alltså ta vaccinet imorgon istället och slösade därmed bort halva min förmiddag med att springa mellan Apoteket och Vårdcentralen - när jag annars kunde, ja duvet, varit hemma och.. ja. Ja. Precis!
Återkommer alltså snarast med Örebrobilder och mer babbel.
Funderar om detta inlägg ska förbli tråkigt utan bild eller om jag ska ta någon random? Äscchhhhh.
Den 19 februari 2010 fredag
Kortkort skoladag!
Började klockan nio med NO.
Vi håller på att bygga broar i miniatyr (nejnej, i normalstorlek såklart, vad trodde ni?) och vi skulle nästan vara klara idag, vilket jag inte ens var nära på att vara, ehehe.
Vissa lödde och det resulterade till att Benjamin brände sig. Aj, ja. Själv satt jag bredvid Robin och skapade två torn som var snea. Jättefint <3
Sedan hade vi rast i 100 år (läs: 2½ timma) innan vi skulle äta, då fick vi även reda på att vi inte hade någon Svenska efter lunchen och vi kunde därmed åka hem om vi ville.
Gjorde vi det (jag, Robin, Peggy)? Nä. För att vi är smarta och älskar skolan. I alla fall Robin, hähä.
Efter lunch bar det hemmåt för oss alla, men precis när jag kommit hem klev jag på bussen.
Eller ja, jag var tvungen att gå till hållplatsen först. Ehe.
Jag skulle alltså in till staden för att.. ja, jag vet egentligen inte varför jag ville in dit. Det bara blev så, jag bara råkade snubbla in på bussen!
Där vandrade jag runt i min ensamhet och hittade faktiskt en skjorta och ett par svarta öronhängen (dragkedjegrej, natta!). Nöjd, nöjd, nöjd!
Förresten, när jag gick runt på stan var det självklart massa snö överallt (som på alla andra ställen också?) och eftersom mina stövlar gick sönder går jag runt i min mammas skor nu för tiden. Och de är skithala.
Alltså halkade jag fram som Bambi på hal is bland folket :( Inte kul.
Nu borde jag packa, packa, packa och packa lite till eftersom imorgon bär det av till Örebro. Där ska jag spendera hela fyra dagar (buhu) och glida runt på ett par skidor. Suck.
Ha ett bra sportlov! För er som har det, hehe.
Mongo med lockigt hår, underlig lugg och mössa. Som om ni inte såg det.
Kokospajerna anfaller
Foto: Jag
Goderafton, goderafton.
Har ingen internetuppkoppling just nu, så jag måste sitta helt stilla (vilket jag verkligen gör när jag skriver) och invänta.. NU, HEJ, VAD ROLIGT ATT VARA TILLBAKA. Eh, okej.
Jag har liksom ingenting att skriva om. Ingenting, ingenting.
Vad vill ni läsa?
Typ: Hej, nästa vecka har jag lov, tjoho. Ska bestämt åka sidor i Robins rum eftersom han har spårat där inne (kanske spårat ut HAHAHA.. haha.. ha.. h..) istället för i Örebro.
Eller som Sofie föreslog (jag citerar, eheh):
"Regn kärlek frukt faller mening köttbullar korv, men regnet faller alltid över de med kärlek trots att de äter frukt och meningen är inte att inte äta köttbullar eller korv, för jag står ändå kvar och vill dela min mening med dig."
= helt ologiskt. Kan nog funka, ska fundera på det!
Eller så kanske jag bara lägger upp en tråkig bild, hostar på er och säger BAJBAJKOKOSPAJ.
Flowerpower
Foto: Jag
Och jag sörvlar vidare..
Gestalt
Foto: Jag
Hemskt förkyld. Vill inte bli sjuk.
Ska nog gå ut en kort stund, lyssna lite nyinlagd musik, längta.
Och just det, glad alla hjärtans dag!
Älska mer
Underligt
Foto: Jag
Vatusangubbar. Jag har inget att skriva :(
VATUSANGUBBAR HÄNDE JUST? Här satt jag lugnt och fint, sedan hoppsanhej loggades jag ut? Ruligt ._.
Hoppas du har lika tråkigt som jag, för då kan du läsa HÄR, HÄR och HÄR bara för att Hannu är söt. Heido.
Den blåa snäckan
Foto: Jag
Lite lustig dag i skolan, eftersom de hade en tävling där killarna skulle klä ut sig tjejer och tjejerna till killar.
Vissa hade ansträngt sig en del, hahaha, inte så himla seröst!
Det var någon kille i 8:an som vann för bästa utklädnad som tjej, haha. Killarna var för söta?
Jag orkade inte anstränga mig så jag gick runt i skjorta, kavaj, slips och såg viktig ut. Typ. Kände mig mycket stilig. Och även att jag hade med mig kameran tog jag bara ett par bilder på Snäckan. I normalt fall kallas han Robin.
Hahahahahaha! Ni skulle sett honom. Han bar sin blåa, hemgjorda, fina garnperuk som såg ut som en snäcka.
Behöver jag ens nämna att alla stirrade? :D Mycket underhållade må säga, ehehehehe.
Btw, på Biologin gjorde vi blodprov. Tyvärr kunde jag inte vara med för att.. hrmhrmhrm. Haha, jag skojar bara :(
Hade blodgrupp B, tror jag. Den näst ovanligaste blodgruppen efter AB.
.. och ikväll händer absoult ingenting, ovanligt värre :C underhåll mig?
I gränslandet
Godkväll!
Igår hade vi första nationellaprovet i svenska, läsförståelse! Gick väl.. um.. jag har inte en aning :c
Hoppas på det bästa i alla fall.
Nu laddar jag inför uppsatsen i svenska som är imorgon. Ska sitta i 2½ timme och skriva, ooh.
Har köpt lite tilltugg, massa nyttiga saker.. hosthost. Eheheee.
OCH VET NI VAD MIN FADER KÖPTE TILL MIG FÖR ETT PAR DAGAR SEDAN?
Nya Kent-skrivan. Jak är glad.
Langar WOSH-bild på det också;
Foto: Jaaag
Don't bring flowers after i'm dead
Foto: Jag
Moonlight
Mörker som verkligen försöker vara mörker, men det går inte. Snön är ivägen, snön tar hälften av mörkret.
Går runt i vinterjacka, termobyxor, vantar, mössa, luva på det och sedan stora vinterkängor.
Musiken dunkar i öronen. Spelar Hot air balloon - Owl city om och om igen. Första gången jag inte kan lyssna på Kent när jag inte är okej. Det går bara inte. Kan inte ens titta på låttitlarna, kan inte kan inte. För mycket tankar.
Går vägen upp mot bron som vanligt, vet inte riktigt vad som alltid för mig dit. Men jag blir alltid så lugn, alla tankar blir så lätta, alla bekymmer blåser bort, jag känner att det finns hopp. Jag känner att det inte är så farligt, egentligen. Jag vet inte vad som gör det.
Bilarna under mig som kör, kör, kör i mörkret.
Himlen som lyser svagt blått av fotbollsplanens lampor.
Snön som tar över i mörkret.
Stjärnorna över mig. Karlavagnen. Orion.
Underbar musik i mina öron.
Ett flygplan högt, högt över mig som blinkar i rött.
Rödljus.
Jag blir så fri just där.
Mellan musiken, mörkret, ensamheten och den kalla vinterluften.
Att se bilarna, att se världen, men att inte höra den, bara musiken. Musiken.
Jag börjar sjunga, jag vill sjunga, jag vill bara skrika ut allting. Men ingen hör vad jag sjunger, bara jag.
Inom mig sjunger jag det högsta jag kan. Jag dansar allt jag har. Jag sjunger åt flygplanet över mig, åt bilarna under mig. Jag är så jävla fri just nu. Jag rör på läpparna, på kroppen. Sjunger.
Går sedan tillbaka hem, flyger halvt fram, är lättad. Men vet att allt kommer komma tillbaka snart. Vill inte tänka på det, borde inte tänka på det. Nu är jag lättad och bekymmerslös, och så ska det förbli för stunden.
Jag är inte rädd för mörkret om kvällarna, nätterna. Jag bryr mig inte. Jag gick just helt ensam i mörkret vid en stor, stor skog som många andra skräms av. Inte jag. Mörkret i natten är min vän.
Men skuggornna inom mig är jag rädd för. Jag gömmer mig för dem, vill inte se dem. Blundar, blundar det hårdaste jag kan. Just nu när man står i mörkret med musiken som dränker allt ser jag alla skuggor. Men på ett bra sätt, de finns helt enkelt inte där just nu.
Jag fylls av hopp, säger om och om igen att jag vågar. Nu ska jag våga. Våga hoppa, våga falla, våga ta emot, våga resa sig.
Jag vet att jag kommer tveka, vika mig i sista sekund.
Jag orkar inte tänka. Bara höra. Den tysta världen omkring. Plötsligt blir jag medveten om hur hög musiken är i mina öron. Låter den gå. Låter den dunka så högt att det nästan gör ont.
Med det onda i öronen och mörkret som en vän i min hand, känns det som jag är den enda personen i hela världen. Men jag känner mig inte ensam.
Känner bara bilarnas strålkastare som bländar mig.
Musiken. Ryhtmen. Fotstegen. Hjärtslagen.
Allt det här för dig.
.
Foto: Jag
Det spelar inte längre någon roll.
Jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll.
X + Y = ?
Blogg.se har damp, ooojakulkul.
I alla fall.. nehe, jaha. Nu ropade pappa till mat också, så hann jag inte med att skriva ett superintressant inlägg, heeehoho.
Tillbaka i egen hög form med magen full av mat, men får jag skriva mitt kära inlägg nu då?
Icke sa nicke. Fabian tvingar ut mig på promenad, allright. Jag får väl antagligen återkomma verkar det som.
Fast jag hinner skriva lite innan vi går ut.. hehe.
Kommer du ihåg matte-tävlingen som jag skrev om? Tävlingen kallades Pythagoras' quest (jag hoppas jag stavade rätt) och man kunde få 15 poäng som max.
Frågorna var väl inte de lättaste direkt, men vissa var inte överdrivet svåra.
Jag lyckades få ihop 8 poäng! Vilket ca 10 st andra 8:or och 9:or också fick.
Två stycken i 9:an fick ihop 9 poäng.
10 poäng fick en i min paralelklass, och det var det högsta någon fick på vår skola :)
De som fick högst gick vidare till någon skollagstävling på Kagg.
Sedan hade de antagligen även lottat ut några personer från '8 poängs-gruppen'.
Alltså haha, det råkade vara jag och en annan kille i min klass, plus en tjej i vår paralellklass.
SÅ, vi ska till Kagg i mars och tävla.. läskigt.
Foto: Jag
Artikel
