Foto: Jag
Sony A300 + kitobjektiv 18-70mm.
Åh, sista bilden (är oredigerad) föreställer vackra kiruna by night! Röken längst bak åt vänster kommer från malmutgrävningen, där nere var jag förra året :D

Fortsättning på den hysteriskt spännande Kiruna resan:
När alla småstugor var avklarade fanns det bara ett sista mål. Kebnekaise fjällstation. Vi traskade på dit som vanligt. Efter cirka 3 kilometer höjde sig Gud över Ellen och gav henne täckning på mobilen! Evigt tacksam<3
Vi gick, gick, gick och gickeligick lite till och till slut kom vi fram. Och så såg stationen ut (se bild nummer 4 uppifrån).
Tänk dig så underbart, EL OCH NORMAL DUSCH!
Om det inte hade legat utahelvete långt ut i ingenstans hade jag trott det var himmelriket.

Jag fick reda på, tack vare den kära Simon, att jag hade haft namnsdag den 18 augusti! Kanske borde vetat om det själv, men va tusan, vem i hela min frid drar ut en kalender på fjället?!
Ellen krävde en tårta, eller iallafall något som möjligtvis lika en tårta. Hon hittade därmed den HÄR otroligt goda, mumsiga, gluffsgluffsiga Sydtoppen. Om ni inte förstår vad jag snackar om menar jag såklart en kladdkaka med lite vit choklad spetsen. Och ja, den var obeskrivligt god.

Så kom den dagen hela familjen skulle ta en promenad (skämt som de drog 24/7, haha?) upp på Kebekaises topp.
Och eftersom man förföljs av sin goda tur, var det molningt så man såg absolut inte ett skit. Bilderna 1-2 säger väl det mesta. Och eftersom man inte såg något, fick inte heller Ellen en enda bild på Kebnekaise. Inte heller någon bild på den, säkert, vackra utsikten man hade när man stod vid glaciärskanten. Vi kunde inte gå längre än så eftersom man inte såg ett smack, och för att vi inte hade några.. vad-det-nu-heter-saker som man sätter fast på skorna så man lättare kan gå i snö. Men iallafall, Ellen har stått nästan 2000 m.ö.h på Sveriges högsta berg. Hon har både ätit kakan och klättrat upp på den, hahah! För dom som inte fattar = min goda namnsdags tårta skulle lika Kebnekaises sydtopp. Fattar du inte nu heller? Synd :D

Vi lämnade tillslut Kebnekaises fjällstation och gick till Nikkaluokta (jag stavade nog rätt för en gångs skull!). På vägen fick vi gå förbi denna vackra affären som ni ser på bild 5 uppifrån. Vi hade tyvärr inte tid att köpa några Renburgare!
Vi åkte buss från Nikkaluokta till Kiruna och checkade in på ett hotell (Scandic), på kvällen hade jag denna vackra syn utanför fönstret (sista bilden).
Och på morgonen, så himla underbart, åker man hiss en våning och framför en har man världens frukost buffé! Jag har levt på havregrynsgröt och knäckebröd i 10 dagar för tusan, och så finns det ägg, bacon, korv, köttbullar, våfflor, baugetter, smör, mjölk och massa annat gott! Det är bara trycka i sig tills man sprängs, punkt.

Tillslut kom den underbara dag vi skulle hem. Hem, hem, HEM, HEEEM! Om jag inte hade haft en så tung ryggsäck hade jag skuttat omkring och skämt ut mig för hela Kiruna. 
Tyvärr tar det cirka två dagar att åka hem, det betyder att vi måste sova på tåget. För att säga det klart och rent ut: Det. Är. Det. Värsta. Som. Finns. Behöver jag vara tydligare?  

Oj, förlåt, Ellen kom visst igång med skrivandet och glömde sluta >.< tusan också!
Nu ska jag icke plåga dig mer, för det var allt från denna resan (hoppas vi på iallafall). Nästa gång jag berättar om en resa ska det ta mig tusan vara om en exotisk vecka i Spanien eller något. Annars är jag rädd att jag byter liv.

KRAM!